Om jag har en skev bild på vad en vän är, vad vänskap innebär.
Är min bild så orealistisk? är det därför jag gång på gång känner mig sviken och ensam?
Eller är det så att man som vuxen inte har vänner på samma sätt som när man var liten? att man känner att man inte vill ha någon så nära som man hade sina vänner när man var yngre?
eller är man så uppslukad av sig själv så man inte inser hur mycket det betyder förrän de e försent?
ska ens parner vara ens enda vän? och alla andra ska vara "bekanta" eller "kompisar"..
för det är skillnad på vän o kompis!
ja jag vet inte, men ibland så undrar jag.....
Synen på vänner är olika mellan olika vänner, men att fullständigt våga lämna sin stolthet o sitt eget behov att att visa sig stark, och "släppa" sig själv helt och hållet, fullt ut i väns händer är enda vägen till riktig vänskap tror jag... Vågar du det?? Att kunna se sig själv ur andras perspektiv o på riktigt inse o hålla med om sina fel o brister o sen kunna hantera dom gör att man vågar!
SvaraRadera