Ibland så slår tanken mig,,,
är det såhär det ska vara?
Har alla det så?
ska man finna sig i de o nöja sig..
när ska man sluta hoppas...
och vad gör det till detta?
Är det bara jag som är en gnällig jävla räpa?
Har jag gjort det till vad det är?
Kan jag göra något för o vända det,,,
Eller e det dags att svälja sin stolthet...
och erkänna sig slagen...
ja jag vet då inte...
just nu så ja,, så e det skit...
finns inget annat ord för o förklara det...
kan jag bara få ordning på kropp, så kanske
psyket hänger på???
aahh sluta gnäll, du e 26 år...
det är ingen riddare på en vit häst som kommer
o räddar dig å gör allt bra...
INGEN ANNAN ÄN DU KAN GÖRA NÅT...
men vad??
![]() |
| Bild från google |

Det löser sig ska du se, får du bara blivit frisk... kram
SvaraRadera